Stunder av klarhet

är bor jag:

http://maps.google.com/maps?hl=sv&q=hilton%20wa&um=1&ie=UTF-8&sa=N&tab=wl

Att flytta är alltid intressant, speciellt i en ny stad där du inte känner till stadsdelar, transportsystem och the dos and don’ts som kan vara direkt nödvändiga att veta när du väljer bostad. Redan när jag landade i Australien för lite drygt två veckor sedan har boendefrågan tagit upp en  stor del av mina tankar och ockuperat viktiga hjärnceller som hade varit bra att använda till annat. Efter att ha börjat känns mig lite väl hemmastadd hos Malin och James i Coolbellup kom deras tredje housemate hem och jag förpassades (helt rättvist) till vardagsrummet där jag också trivdes bra. Längtan efter att packa upp väskan kom dock krypande allt oftare och samvetet sa att det var dags att inte snylta mer på gästfriheten hos mina trevliga housemates. Första boendet jag hittade var too good to be true i ordens rätta bemärkelse. Ett stort jättefräscht hus i Willagee med air-con, trevliga housemates och diskmaskin där jag skulle bo i ett stort rum med inbyggda garderober. Perfekt. Första lilla haken var att en mycket, mycket söt liten kattunge bodde där (jag är allergisk). Fine tänkte jag och efter en stunds debatterande och funderande tog jag beslutet att strunta i allergin och chansa. Jag sa ja till erbjudandet och flytten var planerad till tisdag. Men som sagt, it was too good to be true. Sofia hade inte insett att hon inte bor i Sverige (där det finns gatlampor på alla gator) och att hon inte bor i Stockholm (som har fantastisk kollektivtrafik). Eftersom jag bara har lectures på kvällarna skulle det innebära att jag måste gå drygt en kilometer i mörkret tre kvällar i veckan, inte acceptabelt.

Andra boendet var också too good to be true på pappret, direkt över gatan från universitetet, 30 sek till busshållplatsen. Men återigen, för bra för att vara sant. En sak man lär sig när man letar boende är att man inte vill vara inneboende hos husets ägare, risken är stor att boendeförhållandena blir alltför ojämnställda då. Detta “mysiga” boende var ett rum hemma hos ett asiatiskt par, jättetrevliga människor som säkert skulle vara jättebra husvärdar till någon annan, inte till en 24-årig svensk som har rest och levt på egen hand i 5 år. Ett urval av husets regler: inget annat ät- eller drickbart på rummet förutom vatten, inget besök på rummet, inga nedladdningar från Internet (kräver en längre förklaring, kommer i separat inlägg senare), köket ska vara rent och torrtorkat efter användning och man får inte komma hem efter tio-elva på kvällen. Till detta ska tilläggas att frun i huset ibland inspekterar rummet så att det städas ordentligt. All respekt för att de vill ta hand om sitt hem men det är inte ett ställe som jag vill bo på.

Tredje boendet hittades likt det första på gumtree.com.au som är en mycket användbar Blocketliknande hemsida. “A quirky house” annonserades ut med bilder på en bakgård med mycket grönska och fiskdammar. Lite oroväckande var att ingen av bilderna visade särskilt mycket av själva huset. Ett par timmar efter att vi sett annonsen på måndag åkte jag och Malin dit och möttes av Shane, en mycket trevlig och laid-back aussie. Huset visade sig vara just “quirky” (egendomligt) men färgglatt och charmigt med akvarium, fiskdammar, bubbelpool, stora träd som täcker nästan hela framsidan av huset och en bar men inget köksbord. Det kändes bra direkt och jag flyttade in i torsdags. Idag har det varit BBQ (med riktig kolgrill, fantastiskt!) i huset och jag har fått igång Internet och träffat min andra housemate, Tea (Tia?). Förutom Shane och Tea bor jag med Dave som snart flyttar ut och lämnar plats för en ny person.