Stunder av klarhet

Då har det gått en vecka och det har hunnit hända en del. Bland annat har tiden gått åt till: 2 besök på Murdoch University för olika Orientation Sessions, 1 international student dinner, 1 shoppingtripp med middag i Northbridge, 1 återförening med australienpolare från förr, 1 nytt australiensiskt telefonnummer, 1 ordentligt jobbig förkylning, 1 utgång i Fremantle + många skratt med Malin och hennes irländske flatmate (lite synd att tjejen som bor i mitt rum ska komma tillbaka snart).

Imorgon eller till helgen ska jag kolla på ett boende i en förort som heter Willagee och ligger mellan Perth och Freemantle, förhoppningsvis rätt nära universitetet. Håll tummarna!

Det har gått en vecka och mycket har hunnit hända kraftig förkylning till trots. Bland annat har tiden gått åt till: 2 besök på Murdoch University för olika Orientation Sessions, 1 international student dinner, 1 shoppingtripp med middag i Northbridge, 1 återförening med australienpolare från förr, 1 nytt australiensiskt telefonnummer, 1 ordentligt jobbig förkylning, 1 utgång i Fremantle + många skratt med Malin och hennes irländske flatmate (lite synd att tjejen som bor i mitt rum ska komma tillbaka snart).

Idag har jag äntligen börjat känna mig som mig själv igen efter några dagar med en hjärna som varit utslagen av förkylning. Jag har också lyckats “enrol” i mina kurser som jag ska läsa under hösten efter att ha fått hjälp av en mycket trevlig administratör på Murdoch Business School Postgraduate. Systemet här är ganska annorlunda mot Sverige, alla kurserna går parallellt med varandra under hela terminen. Dessutom finns det inga riktiga klasser utan alla planerar själva när man läser sina kurser även om man läser samma program. Har hittills träffat två tjejer som ska läsa HR så jag blir nog inte ensam på mina kurser i alla fall! Hur som helst ska jag läsa  “Acquisition of Human Resources”, “Managing, Evaluation and Developing Human Resources” och “Managing Renumeration, Benefits and Motivation”. Ska bli spännande! Börjar på riktigt på måndag och kommer att ha lectures på måndag, onsdag och torsdagskvällar vilket passar mig rätt bra.

Imorgon eller till helgen ska jag kolla på ett boende i en förort som heter Willagee och ligger mellan Perth och Freemantle, förhoppningsvis rätt nära universitetet. Håll tummarna!

(Här skulle det ligga en massa fina bilder men uppladdningen har tyvärr bestämt sig för att inte fungera...)

Efter mitt livs längsta flygresa landade jag igår kväll (Australientid) i Melbourne, resan kändes dock inte så lång eftersom jag lyckades sova flera timmar. En pigg och någorlunda utvilad Sofia kunde sedan avverka de stora orosmomenten som är immigrationsmyndigheten och karantänen utan några problem.

Dagens 3½ timme långa flygresa till Perth gick riktigt snabbt. Där möttes jag av Malin som kom springande mot mig i bästa Hollywoodfilmsanda för att sedan köra mig till hennes hem i Coolbellup som även kommer att vara mitt tills jag hittar något eget. Vi har båda mycket svårt att förstå att jag verkligen är här och ska stanna. Det är svårt att ta in vart jag är eftersom Malin är förknippad med “hemma” även om vi träffades i Australien även förra gången.

Efter att ha blivit förvarnad om det kalla Australienvädret blev 19-gradiga Perth en fin överraskning, det känns som att vädret såg till att inte göra mig besviken, det ska ju trots allt vara varmt i Australien. En tripp till IGA (typ ICA) och en bottleshop väckte gammal Australien-nostalgi och det är nu dags att fira min ankomst med tacos, rödvin, paj och choklad. Livet är fint!

Efter mitt livs längsta flygresa landade jag igår kväll (Australientid) i Melbourne, resan kändes dock inte så lång eftersom jag lyckades sova flera timmar. En pigg och någorlunda utvilad Sofia kunde sedan avverka de stora orosmomenten som är immigrationsmyndigheten och karantänen utan några problem.

Dagens 3½ timme långa flygresa till Perth gick riktigt snabbt. Där möttes jag av Malin som kom springande mot mig i bästa Hollywoodfilmsanda för att sedan köra mig till hennes hem i Coolbellup som även kommer att vara mitt tills jag hittar något eget. Vi har båda mycket svårt att förstå att jag verkligen är här och ska stanna. Det är svårt att ta in vart jag är eftersom Malin är förknippad med “hemma” även om vi träffades i Australien även förra gången.

Efter att ha blivit förvarnad om det kalla Australienvädret blev 19-gradiga Perth en fin överraskning, det känns som att vädret såg till att inte göra mig besviken, det ska ju trots allt vara varmt i Australien. En tripp till IGA (typ ICA) och en bottleshop väckte gammal Australien-nostalgi och det är nu dags att fira min ankomst med tacos, rödvin, paj och choklad. Imorgon första besöket på Murdoch University, dags att bli välkomnad som internationell student. Livet är fint!

Sitter på flygplatsen i  Doha i Qatar efter en mycket trevlig flygning med Qatar Airways, 7 timmars filmtittande, spelande och ätande (god mat) gick hur snabbt som helst. Påminde lite om en slö söndag med bonusen att jag inte behöver hyra filmen eller laga maten själv J. I Doha är det 40 grader varmt trots att det är kväll och  jag känner mig rätt nöjd med att spendera min 5-6 timmars väntan inne i luftkonditionering trots att det är en mycket tråkig flygplats. Tydligen säger de ‘Dåha’ och ’QAtar’ istället för ‘Doa’  och ‘Qataar’ som jag tidigare trott.

Knaprar på svenskt godis och funderar över hur jag på absolut roligaste sätt ska spendera de kommande timmarna med tanke på att de ska efterföljas av många långa timmar (kanske 12, har inte haft någon större lust att veta) i ett flygplan. En trött hjärna skulle skrämmas av tiderna som står på biljetten, departure time: 01.00, arrival time: 21.35. Lyckligtvis är jag inte där än. Av någon anledning vill inte mobilen koppla upp sig på något nät så om någon pratar med mina föräldrar kan ni väl berätta att jag lever?

(skit, nu råkade jag få reda på flygtiden, 13h 35 min…)

Men men…

Sitter på flygplatsen i  Doha i Qatar efter en mycket trevlig flygning med Qatar Airways, 7 timmars filmtittande, spelande och ätande (god mat) gick hur snabbt som helst. Påminde lite om en slö söndag med bonusen att jag inte behöver hyra filmen eller laga maten själv J. I Doha är det 40 grader varmt trots att det är kväll och  jag känner mig rätt nöjd med att spendera min 5-6 timmars väntan inne i luftkonditionering trots att det är en mycket tråkig flygplats. Tydligen säger de ‘Dåha’ och ’QAtar’ istället för ‘Doa’  och ‘Qataar’ som jag tidigare trott.

Knaprar på svenskt godis och funderar över hur jag på absolut roligaste sätt ska spendera de kommande timmarna med tanke på att de ska efterföljas av många långa timmar (kanske 12, har inte haft någon större lust att veta) i ett flygplan. En trött hjärna skulle skrämmas av tiderna som står på biljetten, departure time: 01.00, arrival time: 21.35. Lyckligtvis är jag inte där än. Av någon anledning vill inte mobilen koppla upp sig på något nät så om någon pratar med mina föräldrar kan ni väl berätta att jag lever?

(skit, nu råkade jag få reda på flygtiden, 13h 35 min…)

Men men…för att knyta an mellan där jag varit och dit jag ska (det finns många får utanför Perth) kommer en bild tagen nära där jag nyss brukade bo.

Då var den här, den där “dan före dan” som kändes så avlägsen i januari när min Australien-längtan efter ett telefonsamtal med Jesper på GOStudy började närma sig en plan. En mycket bra plan. Imorgon bär det av mot Perth, Murdoch University och en Master of Human Resource Management. Lustigt nog befinner jag mig på ett ställe där jag aldrig varit förut, vilket gör att det känns som att resan redan har startat. Sitter på ett hotellrum i Arlanda Hotellby, tittar på tv och knaprar på det som enligt Elin är “den traditionsenliga färdkosten” inför en Australienresa, svenskt lösgodis. Precis som sist fick jag Elin-besök på Arlanda, denna gång för en mysig middag í solskenet till ljudet av Sky Citys golvslipare. Precis som sist så lockar det varma klimatet och den avslappnade livsstilen. Precis som sist längtar jag till ett äventyr som jag ännu inte vet mycket om. Men det är mycket som är annorlunda. Till skillnad från sist ska jag leva ett strukturerat liv i en stad, ha ett hem och en vardag. Till skillnad från sist så känner jag landet jag kommer till, det skrämmer mig inte. Avskeden har känts mindre som avsked. Fem år senare går tiden snabbare och världen har blivit mindre. Tyvärr har inte flygtiden kortats

Imorgon tar jag mig till Doha i Qatar för att under natten sätta mig på ett flyg mot Melbourne där jag kommer att spendera en natt innan jag anländer till Perth. Resfebern är (lite förvånande) frånvarande men det kan bero på att jag inte känner någon tvekan inför det som komma skall. Det känns helt rätt.

Då var den här, den där “dan före dan” som kändes så avlägsen i januari när min Australien-längtan efter ett telefonsamtal med Jesper på GOStudy började närma sig en plan. En mycket bra plan. Imorgon bär det av mot Perth, Murdoch University och en Master of Human Resource Management. Lustigt nog befinner jag mig på ett ställe där jag aldrig varit förut, vilket gör att det känns som att resan redan har startat. Sitter på ett hotellrum i Arlanda Hotellby, tittar på tv och knaprar på det som enligt Elin är “den traditionsenliga färdkosten” inför en Australienresa, svenskt lösgodis. Precis som sist fick jag Elin-besök på Arlanda, denna gång för en mysig middag í solskenet till ljudet av Sky Citys golvslipare. Precis som sist så lockar det varma klimatet och den avslappnade livsstilen. Precis som sist längtar jag till ett äventyr som jag ännu inte vet mycket om.

Men det är mycket som är annorlunda. Till skillnad från sist ska jag leva ett strukturerat liv i en stad, ha ett hem och en vardag. Till skillnad från sist så känner jag landet jag kommer till, det skrämmer mig inte. Avskeden har känts mindre som avsked. Fem år senare går tiden snabbare och världen har blivit mindre. Tyvärr har inte flygtiden kortats.

Imorgon tar jag mig till Doha i Qatar för att under natten sätta mig på ett flyg mot Melbourne där jag kommer att spendera en natt innan jag anländer till Perth. Resfebern är (lite förvånande) frånvarande men det kan bero på att jag inte känner någon tvekan inför det som komma skall. Det känns helt rätt.

Hejdå Sverige!