Stunder av klarhet

Då var den här, den där “dan före dan” som kändes så avlägsen i januari när min Australien-längtan efter ett telefonsamtal med Jesper på GOStudy började närma sig en plan. En mycket bra plan. Imorgon bär det av mot Perth, Murdoch University och en Master of Human Resource Management. Lustigt nog befinner jag mig på ett ställe där jag aldrig varit förut, vilket gör att det känns som att resan redan har startat. Sitter på ett hotellrum i Arlanda Hotellby, tittar på tv och knaprar på det som enligt Elin är “den traditionsenliga färdkosten” inför en Australienresa, svenskt lösgodis. Precis som sist fick jag Elin-besök på Arlanda, denna gång för en mysig middag í solskenet till ljudet av Sky Citys golvslipare. Precis som sist så lockar det varma klimatet och den avslappnade livsstilen. Precis som sist längtar jag till ett äventyr som jag ännu inte vet mycket om. Men det är mycket som är annorlunda. Till skillnad från sist ska jag leva ett strukturerat liv i en stad, ha ett hem och en vardag. Till skillnad från sist så känner jag landet jag kommer till, det skrämmer mig inte. Avskeden har känts mindre som avsked. Fem år senare går tiden snabbare och världen har blivit mindre. Tyvärr har inte flygtiden kortats

Imorgon tar jag mig till Doha i Qatar för att under natten sätta mig på ett flyg mot Melbourne där jag kommer att spendera en natt innan jag anländer till Perth. Resfebern är (lite förvånande) frånvarande men det kan bero på att jag inte känner någon tvekan inför det som komma skall. Det känns helt rätt.

Då var den här, den där “dan före dan” som kändes så avlägsen i januari när min Australien-längtan efter ett telefonsamtal med Jesper på GOStudy började närma sig en plan. En mycket bra plan. Imorgon bär det av mot Perth, Murdoch University och en Master of Human Resource Management. Lustigt nog befinner jag mig på ett ställe där jag aldrig varit förut, vilket gör att det känns som att resan redan har startat. Sitter på ett hotellrum i Arlanda Hotellby, tittar på tv och knaprar på det som enligt Elin är “den traditionsenliga färdkosten” inför en Australienresa, svenskt lösgodis. Precis som sist fick jag Elin-besök på Arlanda, denna gång för en mysig middag í solskenet till ljudet av Sky Citys golvslipare. Precis som sist så lockar det varma klimatet och den avslappnade livsstilen. Precis som sist längtar jag till ett äventyr som jag ännu inte vet mycket om.

Men det är mycket som är annorlunda. Till skillnad från sist ska jag leva ett strukturerat liv i en stad, ha ett hem och en vardag. Till skillnad från sist så känner jag landet jag kommer till, det skrämmer mig inte. Avskeden har känts mindre som avsked. Fem år senare går tiden snabbare och världen har blivit mindre. Tyvärr har inte flygtiden kortats.

Imorgon tar jag mig till Doha i Qatar för att under natten sätta mig på ett flyg mot Melbourne där jag kommer att spendera en natt innan jag anländer till Perth. Resfebern är (lite förvånande) frånvarande men det kan bero på att jag inte känner någon tvekan inför det som komma skall. Det känns helt rätt.

Hejdå Sverige!