Att andas som jag vill.
Nä nu får det vara nog.
7 veckor och 5 dagar har jag varit i här, i sju veckor och fem dagar har jag också varit förkyld i olika grader. Inte en enda dag har jag sluppit släpa omkring på snytpapper, aldrig sluppit tänka på att hålla näsduksförrådet fyllt. Okej, jag är inte ordentligt sjuk längre. Och det är väl bra. Och ja, det finns riktigt fina näsduksförpackningar med blommor och annat pynt. Vilket jag uppskattar. Men nu räcker det. Ja är less på att vara förkyld. Efter några underbara nätter av sömn med obehindrad andning genom båda (!) näsborrarna vaknade jag i morse och insåg att those nights are over. Dags att övergå till munandning igen. Sätter mitt hopp till att det denna gång inte går så långt att hela huvudet täpps igen så att det känns som att jag ska kvävas/öronen ska explodera när jag stänger munnen.
Men men, this too shall pass. Lyckligtvis har jag fina vänner här som tydligen gillar (eller inte lyckas undvika) att förevigat mitt förkylda jag på osmickrande bilder i diverse situationer. Här kommer två exempel.

Sofia och snytpapper på stranden i Lancelin.

Sofia och snytpapper i Pinnacles desert.
Kommentarer
Trackback