Stunder av klarhet

Fantastiska upp-känslor, rysningar, såna stunder då man bara vill stanna upp och tänka “liiivet.” Dessa stunder (av klarhet) kommer ofta helt utan förvarning. Till ljudet av det stora havet på en promenad längs en palmbeklädd strand. Tillsammans med fina, fina vänner på en takterass i kvällssolen en varm sommarkväll. När det där stora jobbiga äntligen är avklarat, med bravur. Hemma i hemstaden där allt är sig likt men ändå inte. På en buss i spöregnet mellan Hallonbergen och Stockholms universitet, till tonerna av The Killers “Joyride”. Överallt. När som helst. Så ofta som möjligt. Det är mitt mål.

Andra stunder när blodet kokar av ilska (okej, jag ska inte överdriva, det kanske puttrar lite smått)  för att saker inte går som jag vill. När något hindrar mig från att landa i de fina liiivet-stunderna.

Det blir sällan som man har tänkt sig. Men även då man inte har en tydlig förväntning kan de komma smygande, de där tankarna som förstör, förstorar och distraherar från allt som är bra Dåliga tankar som tar något bra och vrider det åt fel håll. Som klagar på att allt inte är perfekt, att det inte är som på det där fantastiska stället “någonannanstans”.  Det bortskämda barnet som tänker att “Jag har ju fått så mycket av det jag vill ha, kan jag inte få allt, nu?”. Samma bortskämda barn blir avundsjuk på andra som har, som inte verkar ha försökt lika mycket, velat lika mycket. (Denna reaktion kan förklaras genom den intressanta “equity” teorin som jag lämpligt nog har läst om idag. J.S Adams, 1965, Inequity in social exchange).

Fast det är jag som bestämmer. Det är bra. Adrenalinet måste inte rusa när jag missar bussen för att den åker innan utsatt tid (kanske lite när BUSSEN missar MIG). Jag kan göra en dålig dag sämre. Eller bättre. Leta de fina stunderna och inte ge upp när de känns långt borta. En kväll som denna, då tankarna kretsar kring poliserna som knackade på under dagen, kring housemate som tydligen inte dykt upp på jobbet, som lämnat sitt rum i kaos, som har verkat lite konstig, som kom tillbaka helt förstörd, a mess. Knark tror vi (jag och Shane, annan housemate). En kväll då tankarna snurrar kring hur jag ska säkra mina saker ifall hon under påverkan får för sig att ta allt och dra. Hur vi ska bli av med henne. (Vill inte oroa någon, hon är en trevlig tjej och jag känner mig inte hotad på något sätt). En kväll som denna kan det vara bra att leta fina stunder, skriva om dem är bra. För de kommer när man minst anar det. Ikväll ett fint sms från en ny vän som erbjöd sitt stöd i vetskap att min familj är långt borta.

Det här är livet. Och det är fint.

Fantastiska upp-känslor, rysningar, såna stunder då man bara vill stanna upp och tänka “liiivet.” Dessa stunder (av klarhet) kommer ofta helt utan förvarning. Till ljudet av det stora havet på en promenad längs en palmbeklädd strand. Tillsammans med fina, fina vänner på en takterass i kvällssolen en varm sommarkväll. När det där stora jobbiga äntligen är avklarat, med bravur. Hemma i hemstaden där allt är sig likt men ändå inte. På en buss i spöregnet mellan Hallonbergen och Stockholms universitet, till tonerna av The Killers “Joyride”. Överallt. När som helst. Så ofta som möjligt. Det är mitt mål.

Andra stunder när blodet kokar av ilska (okej, jag ska inte överdriva, det kanske puttrar lite smått)  för att saker inte går som jag vill. När något hindrar mig från att landa i de fina liiivet-stunderna. Det blir sällan som man har tänkt sig. Men även då man inte har en tydlig förväntning kan de komma smygande, de där tankarna som förstör, förstorar och distraherar från allt som är bra Dåliga tankar som tar något bra och vrider det åt fel håll. Som klagar på att allt inte är perfekt, att det inte är som på det där fantastiska stället “någonannanstans”.  Det bortskämda barnet som tänker att “Jag har ju fått så mycket av det jag vill ha, kan jag inte få allt, nu?”. Samma bortskämda barn blir avundsjuk på andra som har, som inte verkar ha försökt lika mycket, velat lika mycket. (Denna reaktion kan förklaras genom den intressanta “equity” teorin som jag lämpligt nog har läst om idag. J.S Adams, 1965, Inequity in social exchange).

Fast det är jag som bestämmer. Det är bra. Adrenalinet måste inte rusa när jag missar bussen för att den åker innan utsatt tid (kanske lite när BUSSEN missar MIG). Jag kan göra en dålig dag sämre. Eller bättre. Leta de fina stunderna och inte ge upp när de känns långt borta. En kväll som denna, då tankarna kretsar kring poliserna som knackade på under dagen, kring housemate som tydligen inte dykt upp på jobbet, som lämnat sitt rum i kaos, som har verkat lite konstig, som kom tillbaka helt förstörd, a mess. Knark tror vi (jag och Shane, annan housemate). En kväll då tankarna snurrar kring hur jag ska säkra mina saker ifall hon under påverkan får för sig att ta allt och dra. Hur vi ska bli av med henne. (Vill inte oroa någon, hon är en trevlig tjej och jag känner mig inte hotad på något sätt). En kväll som denna kan det vara bra att leta fina stunder, skriva om dem är bra. För de kommer när man minst anar det. Ikväll ett fint sms från en ny vän som erbjöd sitt stöd i vetskap att min familj är långt borta.

Det här är livet. Och det är fint.

Glada tjejer på Ocean Beach Hotel.

egentligen bara lite, det görs en åtskillnad mellan recruitment och selection, vilket är vad vi kommer att fokusera på). Mest intressant i denna kurs hittills har varit diskussioner om “the legal aspects” av selection (urval kanske passar som översättning?). Helt väntat verkar det arbetsrättsliga systemet i detta land vara betydligt mindre omfattande än i Sverige. Som jag uppfattar det hamnar exempelvis arbetsmiljöfrågor till stor del under de icke-uttalade överenskommelserna i anställningskontraktet och inte i någon riktig lag. Jag kan ha fel, ska bli intressant att få veta mer. Warren Read håller i kursen.

All in all, bra föreläsare med lång erfarenhet av att arbeta med HR i verkligheten (=utanför universitetsvärlden). Mycket praktisk anknytning i samtliga kurser, låg abstraktionsnivå jämfört med SU med andra ord. Tillsammans med mina splitternya Stabilo-bläckpennor i 20 olika färger och block med rad- och rutfriapapper så fixar jag detta.

Just det. Jag går på universitetet också. Har jag sagt det? Och ja, planen är att fortsätta vara en duktig och ambitiös student som inte har tappat fokus för att det händer en massa andra spännande saker. I alla fall så har jag nu slutfört “Week 2” av min första termin som kommer att pågå i ca 14-15 veckor. Enbart för att förvirra så heter veckorna alltså 1-14 (15) och inte sina riktiga veckonummer. Week 1 ägnades mest åt  presentationer av kurserna och en hel del skrämselpropaganda inför de assignments vi kommer att göra under hösten (Eller vår? Det blir svårt det här…). Precis som jag är van vid alltså, problemet ligger i att det är ett nytt universitet i ett nytt land med ett nytt studiesystem som presenterar skrämselpropagandan. Tänk om det faktiskt är så jobbigt som det framställs, på riktigt? Hur som helst, ni som är intresserade av att veta vad jag kom hit för att göra kan fortsätta läsa för här kommer en kort sammanfattning av mina kurser denna termin.

Min måndagskurs: Managing Remuneration, Benefits & Motivation handlar om hur man inom en organisation ska hantera ersättningen till de anställda. Det handlar om att hitta en kombination av hur mycket, vad, när, på vilket sätt, till vem och varför är lämpligast för att få de anställda att på bästa möjliga sätt arbeta mot att uppfylla organisationens mål. Är en förmån en förmån för alla? Vem ska få löneförhöjning och varför? …och liknande frågeställningar ska Mr Stephen Barton hjälpa oss att besvara under terminen som kommer. Redan på första lektionen fick jag briljera genom att identifiera Keith Richards på datorns bakgrundsbild.

Min onsdagskurs: Managing, Evaluating and Developing Human Resources handlar i stort sett om performance management (vilket har många olika definitioner och en mycket bred innebörd, googla om ni inte vet och är intresserade). Denna kurs har jag  höga förväntningar på, föreläsningarna har hittills varit en bra blandning mellan praktiska övningar, föreläsning och gruppdiskussioner. Duktiga (verkar det som) Megan Paull håller i denna.

Min torsdagskurs: Acquisition of Human Resources handlar om rekrytering (eller egentligen bara lite, det görs en åtskillnad mellan recruitment och selection, vilket är vad vi kommer att fokusera på). Mest intressant i denna kurs hittills har varit diskussioner om “the legal aspects” av selection (urval kanske passar som översättning?). Helt väntat verkar det arbetsrättsliga systemet i detta land vara betydligt mindre omfattande än i Sverige. Som jag uppfattar det hamnar exempelvis arbetsmiljöfrågor till stor del under de icke-uttalade överenskommelserna i anställningskontraktet och inte i någon riktig lag. Jag kan ha fel, ska bli intressant att få veta mer. Warren Read håller i kursen.

All in all, bra föreläsare med lång erfarenhet av att arbeta med HR i verkligheten (=utanför universitetsvärlden). Mycket praktisk anknytning i samtliga kurser, låg abstraktionsnivå jämfört med SU med andra ord. Tillsammans med mina splitternya Stabilo-bläckpennor i 20 olika färger och block med rad- och rutfriapapper så fixar jag detta.

Helt olämpligt kommer här inte bilder på universitetet utan på mitt rum (efter önskemål).

Annars rullar livet på. Jag har lärt mig när det är dags att plinga på bussen, köpt alla (skitdyra) böcker till kurserna, slutat titta åt fel håll när jag går över gatan och mitt rum börjar efter en tripp till IKEA att kännas som mitt.

Mycket att göra med, lite tid att tänka och känna efter. Men när jag känner efter så känns det bra.

är bor jag:

http://maps.google.com/maps?hl=sv&q=hilton%20wa&um=1&ie=UTF-8&sa=N&tab=wl

Att flytta är alltid intressant, speciellt i en ny stad där du inte känner till stadsdelar, transportsystem och the dos and don’ts som kan vara direkt nödvändiga att veta när du väljer bostad. Redan när jag landade i Australien för lite drygt två veckor sedan har boendefrågan tagit upp en  stor del av mina tankar och ockuperat viktiga hjärnceller som hade varit bra att använda till annat. Efter att ha börjat känns mig lite väl hemmastadd hos Malin och James i Coolbellup kom deras tredje housemate hem och jag förpassades (helt rättvist) till vardagsrummet där jag också trivdes bra. Längtan efter att packa upp väskan kom dock krypande allt oftare och samvetet sa att det var dags att inte snylta mer på gästfriheten hos mina trevliga housemates. Första boendet jag hittade var too good to be true i ordens rätta bemärkelse. Ett stort jättefräscht hus i Willagee med air-con, trevliga housemates och diskmaskin där jag skulle bo i ett stort rum med inbyggda garderober. Perfekt. Första lilla haken var att en mycket, mycket söt liten kattunge bodde där (jag är allergisk). Fine tänkte jag och efter en stunds debatterande och funderande tog jag beslutet att strunta i allergin och chansa. Jag sa ja till erbjudandet och flytten var planerad till tisdag. Men som sagt, it was too good to be true. Sofia hade inte insett att hon inte bor i Sverige (där det finns gatlampor på alla gator) och att hon inte bor i Stockholm (som har fantastisk kollektivtrafik). Eftersom jag bara har lectures på kvällarna skulle det innebära att jag måste gå drygt en kilometer i mörkret tre kvällar i veckan, inte acceptabelt.

Andra boendet var också too good to be true på pappret, direkt över gatan från universitetet, 30 sek till busshållplatsen. Men återigen, för bra för att vara sant. En sak man lär sig när man letar boende är att man inte vill vara inneboende hos husets ägare, risken är stor att boendeförhållandena blir alltför ojämnställda då. Detta “mysiga” boende var ett rum hemma hos ett asiatiskt par, jättetrevliga människor som säkert skulle vara jättebra husvärdar till någon annan, inte till en 24-årig svensk som har rest och levt på egen hand i 5 år. Ett urval av husets regler: inget annat ät- eller drickbart på rummet förutom vatten, inget besök på rummet, inga nedladdningar från Internet (kräver en längre förklaring, kommer i separat inlägg senare), köket ska vara rent och torrtorkat efter användning och man får inte komma hem efter tio-elva på kvällen. Till detta ska tilläggas att frun i huset ibland inspekterar rummet så att det städas ordentligt. All respekt för att de vill ta hand om sitt hem men det är inte ett ställe som jag vill bo på.

Tredje boendet hittades likt det första på gumtree.com.au som är en mycket användbar Blocketliknande hemsida. “A quirky house” annonserades ut med bilder på en bakgård med mycket grönska och fiskdammar. Lite oroväckande var att ingen av bilderna visade särskilt mycket av själva huset. Ett par timmar efter att vi sett annonsen på måndag åkte jag och Malin dit och möttes av Shane, en mycket trevlig och laid-back aussie. Huset visade sig vara just “quirky” (egendomligt) men färgglatt och charmigt med akvarium, fiskdammar, bubbelpool, stora träd som täcker nästan hela framsidan av huset och en bar men inget köksbord. Det kändes bra direkt och jag flyttade in i torsdags. Idag har det varit BBQ (med riktig kolgrill, fantastiskt!) i huset och jag har fått igång Internet och träffat min andra housemate, Tea (Tia?). Förutom Shane och Tea bor jag med Dave som snart flyttar ut och lämnar plats för en ny person.

Koralliknande blommor

Skönaste killarna/tjejerna i parken












Mest obrydda attityden


Snyggaste posen



Känguru bebis eller "joey" nr. 1


Mamma och joey spanar


Joey nr.2